▲ Linnea Färnlöf

De senaste dagarna har varit väldigt jobbiga för mig, jag har gått runt med en ständig oro och klump i magen, i väntan på ett samtal jag inte ville få. Det hela började i lördags förmiddag, och imorse, 3 dygn senare får jag beskedet om att du inte längre finns här med oss, att din kropp inte orkade kämpa emot längre. Det som gör mest ont är att jag inte kunde sitta där och hålla din hand som de andra, när du behövde mig som mest. När du var livrädd för vad som skulle hända härnäst. Jag fick inte berätta hur mycket jag uppskattar dig, hur stor del du haft i att jag är den jag är idag, eller hur oändligt mycket jag älskar dig. Detta kom som en chock för oss alla och det fanns inte en chans att jag skulle hinna hem innan det redan var för sent. Jag vet inte ens hur jag ska reagera då allt känns så overkligt, för mig känns det som om du kommer vänta på mig som du alltid gör då jag kommer hem. 

 

För bara någon vecka sedan satt du, jag och morfar och skrattade tillsammans i sommarvärmen. Det leendet du hade den dagen glömmer jag aldrig och hur du bad mig att flytta hem igen för att du saknade mig så. Hur ska man egentligen reagera då någon så nära, som ställt upp för mig så som du gjort för mig hela livet bara lämnar oss såhär? Du hade så många år kvar att leva och så mycket mer att ge, du lämnade oss alldeles för tidigt. Det enda som känns som en lättnad är att du fick lämna den smärta du haft dessa dygn, du lämnade den till oss och det känns okej. Att veta att i alla fall du har det bättre nu känns som en bra deal för mig.

 

Tänk er inte henne som någon som givit sig av, hennes resa har bara börjat. Vi lever många liv och det på jorden är bara ett. Tänk er att hon vilar från sorger och tårar, på en plats fylld med värme och trygghet. Där man inte räknar dagar eller år. Tänk er hur hon önskar att ni visste att inget utom er sorg kan dö. Och tänk er henne levade i hjärtat på dem hon vidrört. För ingenting hon älskar kan någonsin gå förlorat och hon var oändligt älskad.

Det fanns för oss alla ett rum i ditt hjärta, för alla utav oss du gjorde ditt allt. Du deltog med oss i vår glädje och smärta. Tack kära mormor, tack för allt.